Idag gjorde jag och Age ett kortare pass ismete. Med oss på turen hade vi min son Rasmus. Det var tänkt att han skulle få lite blodad tand. Tyvärr så tog vi fel ända av sjön. Valet avgjordes av att det var närmare hem i fall lillkillen tröttnade.
Fisket var supertrögt, inte ett pill på tre tim. Sedan var det dags att fara hem när Rasmus hade tröttnat. Synd att fresta tålamodet för mycket. Då kanske jag aldrig får med honom igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar