Åter ett pass solo i båten. Blåste rätt bra ute på de öppna ytorna och mörka moln kom snabbt in över sjön. Dröjde knappt fem min innan en gädda på ca:4 kilo låg i båten. Jag förflyttade mig till ett område som min bror David tog sitt pb för snart ett år sedan. Redan första vändan blev det två gösar. Tog en vända till och fick dubbelhugg lyckade få upp den ena.
Trollade vidare några timmar, brände en fisk på djupriggen som valde att kliva av efter några meter. Fick ytterligare en.
Strax innan klockan ett hade vinden ökat ytterligare och det gungade bra i gösbaljan. Började trolla mig så sakteligen till lä för att plocka upp prylarna. Då löser ena djupriggen ut och jag börjar drilla en gös i en sjuhelvetes sjögång. Väl i båten och efter en stunds trasslande ser jag i ögonvrån att spöt på andra djupriggen har löst ut och står i en riktigt djup båge. Men vad fan tänker jag och hivar snabbt i den andra gösen.
När jag väl håller i spöt så känns det tungt, djävlar vad tungt. Botten? Nä, 36m så botten kan det ju inte vara. Gött en större fisk hinner ja tänka innan den bestämmer sig för att gå. Ja jäklar vad det gick undan, har aldrig upplevt något liknande. Jag hade inte en suck. Meter efter meter bara rullade iväg bromsen i botten och den bara fortsatte i ett jämt tempo. Så höll det på en bra stund. När skall den stanna? Men vad fan är det här? Efter att ha tagit många, många meter bestämmer den sig för att nu får det vara nog och släpper…
Snopet? Något, men mest overkligt… Jävligt konstig känsla när man inte kan sätta emot något. Körde några vändor över stället innan blåsten gjorde det omöjligt att fortsätta…
Saknade en wobbler på ett sidospö när jag plockade upp? –150kr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar